Vi var inte i en enda bom!

Ja, Viggson är min oslipade diamant, hon tycker det är så kul att hoppa men behöver bara växa i sig lite och bygga upp sitt självförtroende mer. Och hon kan hoppa också, det kommer så naturligt för henne så när vi får koll på allt man ska få koll på mellan hindren så kommer det blir super tror jag, hoppas jag :))
 
Det har varit en väldigt, väldigt fullspäckad men rolig helg så jag har inte hunnit lägga upp något faktiskt. Men i lördags var vi på tävling i Perstorp och hoppade vår första riktiga tävling sen Laholm i januari. Sen dess har vi ju varit iväg och hoppat en del på bortaplan för rutinens skull och jag har mer och mer kommit på hur jag bäst rider henne och vi har ridit ihop oss mer som ett team vilket är en go känsla.
 
Vi hoppade 90 + 95 cm, alltså så debuterade vi 95 där haha ;) Men vilken stjärna hon var mitt lilla kräk (och jag också lite faktiskt). Vi var felfria i båda starterna! I första klassen visste jag att jag var tvungen att vara lite extra på min vakt och "vara med henne" extra mycket i vägar och mot hindret. Jag sätter mig ner tidigare i svängarna nu för att kunna rama in henne bättre och har handen något högre för att kunna väga av och styra rakt, jag har nämligen ca 500 kg i handen ibland när hon sätter av efter hindren haha.
 
En sak jag har kommit på är också att dagen innan tävling bara rida ett kort 20 min pass och skutta över något litet räcke på slutet, för då har vi det i oss typ, ja, svårt att förklara men det har funkat hittills ;) Sedan när jag går in på banan medan den innan hoppar så travar jag runt så mycket jag kan och travar några vägar, fram till vissa hinder, ettan framför allt för är hon över den så går hon som tåget ;) Men ja, hon går bäst om hon får trava runt så hon hinner se allt och få koll på läget som hon har ett stort behov av.
 
Hon var otroligt pigg i lördags och ångade på som bara den haha, ett lyxproblem jag gärna har! Så till andra klassen tänkte jag att hon skulle lugnat ner sig lite, men icke då, då var hon piggare än innan. Hon kanske kände att hon hade full koll då och ägde stället för på framhoppningen var hon som en liten duracellkanin.. ;D Men i andra klassen kändes det jättebra trots att hon var stark, hon sög tag i alla hinder och letade efter nästa. Tyvärr har jag inte filmen på datorn än så jag får lägga ut den senare helt enkelt.
 
Nu hoppar hon lite mer lagom också, över oxrarna är det ju lite väl fortfarande men sedan jag tog av bakskydden har hon inte överhoppat sig så mycket som hon gjorde ett tag bak. Så än så länge kör vi naket på bakbenen :) Men jag är så glad, så glad över min fina pållehäst. Och så glad, så glad att min dreamteam mate Linnsan var med och tog hand om oss, med henne är vi trygga ;) 
 
Två rosetter på huvudet var ju inget problem för en sån stjärna!!!
 
  
 
#1 - - Elsa Ohrås:

Fin blogg, hoppas du får en fortsatt bra dag! :)

Svar: Tack så mycket :)) Detsamma!
Mathilda Nygårds