Thoughts thoughts thoughts

Veckan har varit ganska lugn pluggmässigt. Mest för att jag inte alls är motiverad att sätta mig och läsa.. Är sjukt intressant och tycket egentligen inte det är tråkigt att läsa det bara att jag inte riktigt orkar ta mig tiden till det än. Men imorgon har vi ledigt och då ska jag börja, tentan kallar! 
 
Jag är inne i en liten "nere-period" också. Längtar hem och längtar efter mina fina vänner (you know who you are ;)). Vill mest vara ensam och ligga inne eller sitta på Viggson i en skog. Gillar alla här uppe och gillar staden och gillar skolan och allt men ja, ibland längtar man bara hem och till så det var innan. När man jobbade på posten och hatade att gå upp och stressa en hel dag men kunde trösta sig med att veta att man på kvällen skulle packa häst och bästis och åka och hoppa i ett ridhus. Eller bara ligga i en soffa en heeel dag och kolla på OS i terräng (kommer inte ens ihåg när jag kollade på en TV sist). Eller när man var hemma och syster och Bill tittade förbi för att låna nått eller bara säga hej. Eller när man åkte och åt lunch hos mormor och morfar och blev bortskämd med mat och bilfixande. Det var inte saker som hände varje dag och det var en ganska normal (tråkig) vardag innan också, men det var inte så långt borta. Det var inte något som behövde planeras månader innan eller ens planeras alls.
Jaja, allt har sin tid och jag har min bästis med mig som vare sig hon vill eller inte ställer upp varje dag. Vad skulle jag göra utan ponie? åka hem oftare i alla fall och ha lite mer cash över också för den delen.. Men varje dag blir bra bara man kommer ut till ponie, så är det faktiskt. Sen kan jag sitta här och sakna och längta och minnas tillbaka men jag skulle ändå inte vilja ändra något för jag känner ju att jag är på rätt plats. Men kanske, kanske att bara någon i famlijen skulle vilja flytta upp några år, eller om någon jag saknar något fruktansvärt kunde tänka sig att flytta upp några månader tidigare så hade jag gjort volter av glädje, det är väl inte för mycket begärt eller!? 
 
Viggi känns annars jättefin att rida nu, även om jag inte kan rida riktigt ordentligt. Och att jag, de få gångerna det händer att hon är frisk och fin, inte har en sadel suger ju lite (mycket). Känns som en omöjlig djungel att hitta någon som passar. Jag vet att jag någongång kommer att hitta en sadel men efter tre veckor känns det fortfarande föör långt borta. 
 
Ska jobba hela helgen så tankarna skingras väl och på mådag rullar det på som vanligt igen!
 
Mitt hjärta!
 
#1 - - Anonym:

Du är bäst Matto! ❤️