Att leva upp till förväntningar

Ja, nu låter det superseriöst med den rubriken va... Men det är det icke, det handlar om att Viggson börjar leva upp till de tre virvlarna hon har i pannan! Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra det när någon ser kaoset i hennes panna, "Oj, det är en vild än", Herregud, den blir inte lätt", "Hahah, hon måste ju vara helt galen"osv.. Jag tror inte alls på det där egentligen, hästar är ju helt egna individer och jag tror inte hennes knäpphet påverkas direkt av att hon har lite för många virvlar, samma som att alla fuxmärrar inte alls är tjuriga ;) Zwiggidiloo har ju varit världens snällaste treåring, en lite roligare fyraåring som började trotsa, bråka lite, hitta på lite konster, mest att stå på bakbenen då tyvärr. Sen har hon har blivit mer och mer busig och jobbig/rolig ju starkare och äldre hon blivit. Det har dock börjat gå till överdrift nu tycker jag, jag vill trycka paus på livsglädjen nu hehe! 
 
För det är ju väldigt roligt tycker jag med en lite egen häst som man känner busar lite eller bockar eller brallar iväg lite nu och då. De har en egen vilja och visar när de är glada eller arga och så. Men de senaste veckorna har Viggis utvecklingskurva på nya trick gått från en stadig trea till en strak åtta på en skala till tio. Inom fyra väggar är det inte så mycket att bråka om, lite småsaker hon får för sig ibland, men nu kan jag knappt rida ut själv längre utan livet som insats, och jag som älskar att ta egna små turer. 
 
Förra vecka när vi red ut var hon på vippen att slänga av mig mitt i ett av hennes blackouts hon får där hon bara flippar ur typ. Hon drog en sån seire att hon själv nog blev chockad och efter det så var det som att det rann av henne och vi fortsatte vår tur. För det mesta tar jag fighterna med henne när hon sätter igång för jag vet vad hon gör och hur hon rör sig, men dessa senaste påhitten är något nytt för oss båda tror jag. Idag vågade jag faktiskt inte ta fighten med henne och gå åt det håll jag bestämt för hon kastade sig så mycket att hon höll på att välta och det vill jag inte ska hända. 
 
Hon slänger sig, skenar iväg, bockar, tvärvänder, stegrar, skjuter rygg och bockar. Allt inom loppet av några sekunder. Det känns som att sitta på en helt annan häst som jag inte alls vet vad den ska hitta på. Jag tror att hon är såhär för att hon har tagit det lugnt en längre period och nu börjar vi komma igång igen. Och sen kan hon inte springa och leka i hagen som hon brukar i och med allt vatten och all lera som är nu och då samlar hon ju bara på sig massa överskottsenergi hela dagarna. Detta går väl över om ett tag det med haha ;) Jag ska ta med henne till ridhuset imorgon och se om jag kan släppa henne där lite så hon får bralla av sig, kan behövas haha! 
 
Hon är väldigt bra att rida nu annars, mjuk och fin om än lite stark och på fortfarande :) Det ska nog bli häst av mitt lilla kräk också <3 Hon är som en söt liten fluffig köttbulle nu, en köttbulle gone wild ibland, men fortfarande den bästa there is! 
 
Så oskyldig man kan se ut då ;)
 
#1 - - Silja:

Vilken sötnöt! Hoppas hon kan lugna ner sig nån gång?! :O ;)

#2 - - mathildaliv.blogg.se:

Fina bilder:)

#3 - - Anonym:

Sån't en mamma inte alltid vill höra😳, håll i dig!!