Very messy indeed

Jag har preciiiis skickat in min sista hemtenta någonsin nu (på det här programmet iaf), YEEEEY!! 7995 tecken fick jag ihop (8000 var maxgränsen, well done Mathilda) mest ordskit där jag babblar om livets problem haha, men väl värt ett G hoppas jag iaf ;) Nu väntar bara den stora slutrapporten som är det sista som står emellan mig och examen!!! gaah! 
 
Viggi fortsätter att bocka, eller snarare kicksparka, sig igenom ridpassen. Tur för henne att hon är vääääldigt duktig och mjuk och fin fortfarande så jag står ut med henne. Men det är väl lite extra energi som kommer ut eftersom hon fortfarande går på liten hage och hatar livet, stackarn ;) 
 
Annars tänkte jag berätta att jag antagligen (typ helt säkert) kommer att bli inneboende i sommar med min gamla klasskompis från gymnasiet haha! Har inte träffats på fyra år typ och hängde inte så mycket under gymnasiet, men jag vet ju vem det är och att det inte är en galen främling lixom vilket känns som huvudsaken ;) Ju mer jag tänker på det desto mer rätt känns det för mig. Skulle jag verkligen inte funka med att bo med någon (vilket jag alltid funkat med innan iofs) så är det inte svårare än att lösa nytt boende då... Men jag tror verkligen att det kommer bli bra, jag saknar ju ofta att ha sällkap i soffan på källarna när man kollar på någon dålig serie (har ju inte ens en soffa iofs..). Sedan har jag länge längtat efter att bo större och typ kunna ta mer än två steg innan jag gått igenom lägenheten haha. Ha ett ordentligt kök, en diskmaskin och två balkonger gör ju inte saken sämre ;D Det finns så himla många fina treor de hyr ut i Halmstad som är perfekt att dela på, men då måste man ju ha någon att dela det med också, lite dyrt annanrs. Men nu blir det att bli sambo istället i en jättestor trea mitt i stan och som sagt så känns det toppen!!
 
Jag behöver en förändring snart, känns som att jag stampar i samma spår och bara känslan att känna att man inte är ensam längtar jag efter. Dessutom har hon hund vilket jag älskar, längtar ju som jag tjatat länge om efter en egen hund! Ibland känns det som att jag bara är en stand-in i andras liv, någon som är kul att hänga med ibland och jag finns ju alltid där när någon behvöver hjälp, ställer alltid upp (precis som de alltid skulle ställa upp för mig). Men samtidigt så har de alla sitt, visst har jag också det men, ja, svårt att förklara...(emo-perioden keeps on going) Ja jag ska inte gå in på detta för mkt haha! Summa av kademumma, kul att bli inneboende :D