Mathilda Nygårds

Igår var nog en längsta dagen jag varit med om på länge och jag kan ju börja med att tack underbara Linn som var vid mina sida hela dagen och stöttade! Jag gick nog igenom i princip hela känsloregistret igår kan jag säga, jag var skitnervös för tävlingen, negaitv efter första starten för jag red inte som jag brukar, peppad till andra starten, överlycklig efter debuten, trött i bilen på vägen hem, uppgiven när vi lastade ur, lessen och trårar någon timma senare för att avslutas utan någon känsla alls, bara tom...

 

Vi åkte till Hässleholm och tävlade, i första klassen var hon superspänd vilket gjorde att jag också blev det och inte red som jag brukade. Det relusterade i ett stopp på trean som hon sedan hoppade rakt upp rakt ner på och tog med sig bakbommen och ett stopp på sexan. Båda var mitt fel men hon är unghäst, inte varit ute på ett tag och väldigt spänd men vi kome runt banan och hon hoppade ändå fint så det var en bra skolrunda för henne. 

 

I 1m debuten var det ju kombination också vilket vi inte hoppat på tävling tidigare men de hade byggt den väldigt snällt vilket var skönt såhär första gången. Och VIggson var pigg och supertaggad, sög tag i alla hinder och hoppade helt underbart! På de flesta hinder fick jag hålla tillbaka henne för hon bara tuta och körde och hoppade med bra marginal haha ;) In i kombinationen var det lite tveksamt men jag stöttade henne och vi tog oss igenom, så vi var felfria med en runda som jag faktiskt är jättenöjd med! Min älskade, bästa ponnyhäst kan hoppa hon!

 

Så vi var glada som aldrig förr och taggade för idag när Linn ska ner och tävla fenidgossen. Vi tog lite bilder, vattnade hästen och proppade i morötter och åkte glada i hågen hem efter en lång dag. När vi kom hem lastade vi ur och gick til stallet – med en halt häst.....

 

Hon haltade på vänster bakben ganska rejält, man fick absolut inte nudda hela insidan skenbenet för det gjorde så ont. Jag kylde benet i 15 minuter och ställde in henne i boxen för att ringe veterinären och höra vad de tyckte. Så länge hon stödde på det och inte var blockaht eller hade feber kunde jag avvakta till morgondagen och se hur hon var. När jag la på och gick till stallet hade hon lagt sig i boxen, antagligen för att avlasta benet. Hon gick upp när jag kom och åt lite mat men när jag lämnade henne igen så la hon sig ner nästan direkt. Hon gick på benent när hon var tvungen men ville helst inte stå på det, så jag ringde veterinären igen och sa att vi ville komma in och röntga. 

 

Så klockan 8 på kvällen (12 efter att vi lastade inför tävling) lastade vi henne igen och åkte mot kliniken. Nu haltade hon inte så mycket i skritt men rejält i trav och lät knappt veterinären undersöka insidan benet. Det blev drogning och röntgen av griffelben, skenben, och hela hasen + bilder på den gamla hasskadan för ett år sen nu. Egentligen visade bilderna ingenting, vi var oroliga att det var griffelbenet som var av men det var helt och fint. Eventuellt kan det vara något på inre sidan av hasen som har fått sig en smäll, men inte går att säga nu ändå utan vi ska tillbaka om 10 dagar och kolla igen. 

 

Hon sa att det man kan säga säkert är ju att det har varit ett "akut trauma" efter tävlingen, då alltså i transporten på vägen hem, och att det fanns två alternativ. 1 att hon fått en skada på ligament, skelett, sena eller något annat på grund av en hård smäll eller "akut trauma" som de gillar att säga.. 2. att hon fått en rejäl smäll på mjukdelar och att det släpper inom några dagar. Jag hejjar på alternativ 2! 

 

Så summa av kademumma, superfin häst på tävling med felfri debut på 1m, inte ens två timmar fick jag glädjas åt den innan hästen var rejält halt och dragit på sig en ny skada. 10 dagars strikt boxvila med smärtlindring och kylning av ben två gånger per dag innan återbesök. Sedan får jag se hur hältan släpper, föhoppningsvis är den ju borta om fårga dagar och svullnaden med men med vår otur vet jag inte ens om jag ska hoppas på något längre. Jag vet inte, tre veckor fick vi hålla igång innan detta kom, och att hon gjort det i transporten som hon åker så snällt i. Man kände att hon hoppadetill när det kom motorcyklar som åkte förbi så det är om hon blivit rädd, hoppat till och skadat sig då, något annat kommer jag inte på... 

 

Viggson är faktiskt näsan hela mitt liv och jag skulle vända världen upp och ner för henne. Hon är verkligen den första hästen Jag haft som är så otroligt känslig fär allt och lyckas skada sig mer än normalt tycler jag.