Kan du vissla Johanna...

Idag har jag visslat mer än de senaste åren tillsammans och även sjungit lite fina egenkomponerade visor. Planen var att jag och Viggson skulle bege oss till den megabranta klätterbacken idag och gå två varv på den otroligt lilla stigen som går där mellan buskar och granar. Jag underskattade dock tiden det nu tar innan det mörknar och fick  halvt slänga på henne utrustningen så vi kom iväg i nårogrunda tid. Reflexer på min arm och Viggsons ben åkte på för säkerhets skull och sedan bar det av.
 
Väl inne i skogen insåg jag att det då mörknat på en hel del och det slog mig att älgar och vildsvin gillar skymningen... Det var helt knäppt tyst i skogen och granarna gick i princip över stigen så det var trångt att komma fram. Viggson började noja och båsa upp sig vilket bara skrämde upp mig massa och fick mig att tro att det stod en aggressiv älg runt hörnet!

Jag visslade och visslade och sjöng för full hals visa efter visa där jag förklarade att vi gick här och att vi inte ville ha något sällskap - mina böner blev besvarade och vi klarade oss utan något olyckligt möte. 
 
Tur för mig att jag har ett bra minne och hade memoretat vägen bra, för stigen syntes knappt i mörkret. Backen däremot var ingen match för henne den här gången, det märktes verkligen skilland på henne då hon förra gången fick stanna halvvägs för att hämta andan lite, haha. Hade varit perfekt att gå rundan två varv men mörkret och mina hjärnspöken satte stopp för det, det får bli nästa gång  ;)