Dags att få nerverna under kontroll!

Imorgon bär det av till Hässleholm, yes, en lång bit ska vi åka för att debutera på tävlingabanorna! Är jättenervös faktiskt även om jag inte borde det för vi ska hoppa två små rundor på 80cm och 90cm bara, men det är ändå vår allra första riktiga tävling. Ska bli otroligt kul och med hoppträningen från i tisdags i bagaget känns det som att vi ändå är redo. Det kommer dock vara mycket nytt för henne att titta på och jag kommer vara lite nervös så vi kommer nog vara lite spända tillsammans, haha! 
 
Men jag ska inte ta så allvarligt på det, vi går in och jag SKA komma ihåg att rida som på träningen och sedan får det gå som det går. Det är trots allt bara andra gången hon hoppar 80cm hemifrån och första gången vi hoppar 90cm så det kanske går som en dans eller så blir det pannkaka av det. Huvudsaken är att jag i alla fall ger henne bra förutsättningar för att klara det:) 
 
Viggson har tagit det lugnt onsdag-torsdag och jag har fått rida den stora killen (7-åringen jag tog hand om för ett tag sen). Vi tränade lite bommar och sockerbitar och bara försökte bli avslappnade och mjuka. Börjar lära mig knapparna på honom så det går snabbare och snabbare att få honom att slappna av, det är helt annorlunda från att rida Viggson vilket är väldigt nyttigt för mig. 
 
I eftermiddag kommer mami ner på besök och följer med på tävlingen imorgon vilket ska bli så kul! Viggson ska få ett kort pass bara för att kolla av henne, sedan ska hon badas och allt ska putsas, packas och fixas. Vi ska åka ifrån stallet 06.30 imorgon så det blir till att ha allt färdigt idag.
 
Blir en spännande dag imorgon, fingers crossed!

Vänta, vänta, vänta

 Mitt mantra igår under hoppträningen var just, vänta, vänta, vänta. Jag har varit alldeles för intsälld på det här med att få igång galoppen, håll galoppen, behåll trycket, rid genom svängen... Jag har också gjort många misstag för att jag ser ett avstånd och rider iväg henne på det eller bara fryser så vi hamnar mitt emellan. Jag känner mig stressad mot hindret och ska måtta och trixa, jag stör henne mer än nödvändigt helt enkelt. 
 
Igår började jag som jag brukar och vi hoppade ett kryss på volt och jag red på stora avstånd som jag brukar, för det trivs vi båda bäst med.. Men ack så fel det är och det märktes tydligt när vi började hoppa rätt. I början stannade hon gång på gång på det lilla krysset men Ted sa att jag kapar svängen för mycket och rider iväg henne mot hindret istället för att bara vänta. Så det gjorde jag resten av passet sen, väntade! 
 
Vi travhoppade ett räcke som blev högre och högre och jag skulle samla henne mer och mer innan så att hon trampade rätt över bommen och inte tog ett galoppsprång. Det slutade med att jag (som det kändes) hoppade ett 1m räcke stillastående, vi kom i jättesamlad trav och det var jag som tvekade men med mitt mantra i huvudet så bara väntade jag på att hon skulle hoppa och inte att jag skulle göra det åt henne.  
 
Efter det hoppade vi en bana på ca 90 cm och vi lekte runt den. Jag satte min vanliga galopp, inte den stressade galoppen jag brukar trycka fram när vi ska hoppa bana bara för att "ha igång" galoppen. Jag stod upp eller satt ner lätt i svängen för att väga av och bara lät henne gå. Som hon hoppade och så enkelt det var, vi kom perfekt på allt och kom vi lite nära så tryckte hon ifrån lite extra bara. 
 
Att sakta av och sedan få kommentaren "du vet att det där var perfekt va" av Ted var helt underbart. För en gångs skull är jag så hilma nöjd med hur jag red, jag gjorde inte mina klassiska misstag eller stressade iväg henne utan jag väntade på henne och hon blev bara bättre och bättre ju mindre jag störde. 
 
Efter det hoppade vi räcket igen men i galopp och med en bom två galoppsprång innan. Där hoppade vi lika bra och han tyckte att vi skulle slå personrekord så det gjorde vi, 1.20m har vi nu flugit över utan att ens tveka. Vi hoppade banan en sista gång och det flöt på lika fint och Viggson hoppade verkligen bra, ordentligt och genom kroppen. Efter passet sa Ted bara att han inte kunde säga så mycket för att det var bra och att hon kom in som en osäker unghäst och växte hela tiden. Klart att jag fortfarande ser till att ha en bra galopp men trycket och actionen ser jag till att behålla genom mindre hjälper och inte lika "tufft" som tidigare, vi ska bara flyta på och jag ska bara vara där och styra, stödja och hålla takten!
 
Lång utläggning men den träningen kommer jag leva länge på. Har innan vetat precis hur jag borde rida men sen inte gjort så ändå och det blir halvbra. Tack vare det tragglandet på volten och travhoppningen tror jag att poletten trillade ner för mig och jag fick känslan jag letat efter. Jag måste, måste, måste bara, i all framtid, komma ihåg att vänta på henne. Vänta, vänta, vänta och låta hindret komm till oss! 
 
Vi älskar att träna när det trillar ner massa poletter och "aha"-känslor!

många bollar i luften

Mycket i skolan som vanligt, två av fyra "papers" är klara så om två veckor är det lite lugnare igen. Jag har haft en extrahäst fyra dagar förra veckan och fick då rida en väldigt fin och välskolad 7-åring. Roligt att rida andra hästar ibland och framför allt när det är fina. Han är säkert över 1dm högre än Viggson så jag kan ju säga att jag verkligen fick rida ;) 
 
Pay and jumpen vi skulle åka på i söndags blev inställd på grund av ett influensafall lite utanför Halmstad. Tråkigt att inte få åka iväg för vi var inställda på det och hade behövt det, men absolut inte värt att riskera någon spridning av influensa. Istället hoppade vi hemma och det gick bra tills det inte gjorde det! Ett klassiskt unhästmisstag att helt plötsligt inte hoppa upp utan hoppa genom hindret gjorde att Viggson slubblade, gick ner på knä, körde huvudet i sanden och lämnade mig där nere. Chockad och skärrad häst och ca 20 min att ta sig över en bom sen, men vi tog oss igenom det och avslutade med att galoppera över ett minihinder. Första gången jag ramlade av henne, glad att det gick bra!
 
Skrittat barbacka på sköna turer och haft en otrolig träningsvärk som nu börjar släppa. Idag på kvällen ville jag småhoppa lite för att se om hon tappat självförtroendet efter krashen men hon tvekade inte alls på de små räckena som stod uppe. När vi sedan gav oss på ett kryss som stod där vi hade kraschat tog det stopp en stund. Vi la ner det och efter lite övetalning var det inga problem längre. Hoppade en hel (väldigt låg) serie med travbommar in, studs, ett galoppsprång - räcke, två galoppsprång - oxer. Vi har aldrig ens hoppat studs innan men den serien löste hon otroligt bra. Duktig pålle verkar inte blivit helt avskräckt av vårt fall vilket är skönt och hur hon är att hoppa en bana sen får vi se men lite småhinder såhär var i alla fall inget problem :)
 
Jobbat med Gårdschipsen idag och ska även jobba hela dagen imorgon samt lördag. Söndag bjuder på en tur till Helsingborg på en liten inspirationstripp och kolla på Swedish Riders Trophy :) Full rulle, as usual!
 
Visa fler inlägg