Historien fortsätter...

Såklart ska Viggson inte lämna en dag händelselös och drog därför till med en tredje tappsko på en vecka! Jag blev allt lite putt på henne och dessutom går hon med boots på fram för att hindra henne från att trampa av dem men det lyckades hon med ändå...
 
Jag tänkte skritta ut en 45-min tur på henne och ta det lite lugnt idag och eftersom det var vår första tur ute slängde jag på gramanen för att ha lite som back-up om hon skulle så för sig något och tur var väl det. Hann till slutet av hagarna, ca 30 meter från stallet, innan hon utan förvarning flög rakt upp och ställde sig. Därefter hoppade hon med krumelursprång hit och dit, finta till vänster och höger växlat med en och annan stegring. Glad att jag hade snabba reflexer och kramlade fast mig, hon har testat samma rutin med mig två gånger innan och (peppar peppar ta i trä) har jag inte åkt av än. 
 
Unghästar är ju som de är och jag är kör på en teknik jag tycker funkar för oss, jag böjer hennes huvud till mitt ben vilket hindrar henne från att stegra eller dra iväg med mig och gör inte så mycket mer tills hon ger sig. Jag känner så tydligt på henne när hon kommer explodera om jag gör något och när hon börjar landa på jorden igen.
 
Efter x antal varv på en minivolt och sedan en 8-volt slutade hon ladda eller försöka ställa sig och vi kunde räta ut och börja gå. Tog kanske 5 min innan hon lugnade ner sig helt men sedan var hon sig själv igen och på slutet gick vi i vår vanliga takt på lång tygel. Det känns så tydligt vilket humör hon är på och jag har lärt mig ungefär vad hon gör och hur hon reagerar på saker. Skulle aldrig ge mig ut om jag var osäker på henne men är glad att jag faktiskt tar dessa fighter och att vi kommer ur dem och fortsätter som om inget hänt, tror det är bättre än att hoppa av och göra en jättegrej av det (om inte hästen verkligen vill ha av dig, inte värt att chansa då).
 
Måste ragga tag i ett pa tappskosäkra boots men underbart att hon kan gå på gräs nu!