Lycklig som få

Min underbara lilla pålle är frisk, hon är faktiskt FRISK!! Äntligen kom beskedet jag väntat så länge på, har inte riktigt tagit in att vår sjukresa är över och vår rehabiliteringsresa nu börjar. Veterinären kom ut till gården och Viggson var såklart överallt och ingenstans samtidigt. Vi fick tillsalut koll på grejerna och kunde både gå och springa ganska rakt fram utan hopp eller krumelurer. Hon böjde även benet, hann dock bara hålla det ca 30 sekunder innan V tröttnade på att stå stilla men det såg bra ut så det räckte tyckte hon. 
 
Hon travade fint på benet och hade ett jämnt tryck utan någon hälta. Hon sa att man kan luras av att hon har tappat så mycket mer muskler på vänster sida av rumpan än den högra att det ser ut som hon sänker korset där fast det egentligen då bara är att hon är så omusklad. Såg ganska tidigt att hon tappat mer på vänster sida än höger, vilket är logiskt eftersom hon avlsatade där så mycket i början. Men trollet travade med spänstiga steg och tyckte det var superkul att springa lite.
 
Nu blir det till att bygga upp henne igen och framför allt då på vänser sida. Har en snäll mamma som raggat tag i 0,5 kg vikter som man lätt kan spänna på vänster bakben under skritturrerna. På fredag börjar vi med vikten och allt eftersom skrittiden ökar lägger jag på en vikt till så hon då får gå med 1 kg på benet. Ska öka promenaderna med 5 min var 5:e dag och sedan stämma av med kliniken igen om 3 veckor och se hur det går för oss då, så nu blir det 15 min promenad 2 gånger/dag.
 
Hon får hålla sig till sjukhage ett tag på det nya stället nu, även om det är tråkigt, tills hon landat helt där. Sedan får jag se vilka förutsättningar det finns att successivt öka storleken på hagen när jag är där, förhoppninsvis kan hon öka hagen i takt med längden på skritturerna men det återstår att se. Som veterinären sa är det nog bättre att hålla henne på mindre yta tills hon landat mer i promenaderna så hon inte drar iväg och gör något dumt precis nu när vi får komma igång igen. Önskar såklart att hon snarast får gå i gräshage hela dagarna och håller tummarna att det inte tar allt för lång tid innan det händer. Vi är friska och det är fantastiskt, lång väg tillbaka nu och jag är motiverad till tusen att verkligen få till det här och sedan stanna kvar där!
 

Tandläkaren

Har ju helt glömt att skriva om Viggsons tandläkarbesök. Herregud vad brutalt det ser ut, en hel grotta till mun de har de där hästarna. Hade en jätteduktig tandläkare som visade allt och förklarade vad han gjorde och hur han tyckte det det såg ut. 
 
V hade väldigt vassa kindtänder som han raspade till men annars sa han "hon har fina tänder, väldigt fin mun faktiskt" vilket såklart var jättekul att höra. Kollade mungipårna också samt insidan kinden där nosgrimman spänner åt och sa att allt såg bra ut och att jag hade fina, bra händer när jag red. 
 
Hon hade dock två vargtänder precis i bettläget, varav en hade slipats ner ordenligt, som han snabbt och lätt drog ut. Konstigt tyckte jag att V ändå varit så himla fin i munnen, lös och lätt och inte bråkat, bitit sig fast eller visat att hon haft ont. Kanske någon gång att hon tjafsat men slutat ganska snabbt efter det. Jaja nu är tänderna utdragna och hon är fräsch och fin i munnen!
 
Idag är det min tur att pallra mig till tandläkaren, får väl se om jag kommer hem med några tänder kvar!
 
 
 

Tråkig

Ja jag är allt lite tråkig just nu. Helgen tog musten ur mig, lite instensivt blev det och nu ligger jag här slut i kroppen med huvudvärk och halsont... Vädret är ju underbart och väger upp det hela tillsammans med en grym projektgrupp som gick med på att ligga i gräset och sola och skvallra idag istället för att plugga. Kanske inte det svåraste valet för dem att göra men glad blev jag eftersom jag missat solen hela helgen.
 
Viggson är annars glad att vara ute vilket märks så tydligt. Det är som om hon vill ta in allt samtidigt med varenda sak som händer runt omkring, gräs i vägkanten och springa iväg vilket gör att hon är högst ofokuserad på mig. Det har ju blivit en del tillsägningar för att överhuvudtaget ha en chans att hålla henne i ett lagom tempo och på rätt väg! Måste säga att hon är ganska svårhanterad just nu och jag försår såklart varför. De korta turerna är det enda roliga som händer just nu och efter snart 3 månader stillastående har man antagligen en hel del myror i brallan. 
 
På morgonen får hon en halv dos lugnande och det är precis lagom; pigg och glad häst men ett snäpp närmare jorden på promenaden. Jag kan inte ge henne lugnande två gånger på en dag vilket gör att eftermiddagarna blivit intressanta med lite hopp hit och dit och en takt som ett ånglok. Har betat henne minst 20 minuter innan promenaden nu så hon lugnat sig lite och blivit lite mutad vilket faktikst hjälpt, man får hitta de små sakerna som förbättrar situationen.
 
Som det ser ut nu kommer veterinären imorgon (det kan ju alltid ändras) och då får jag prata med henne ordentligt vilket känns skönt. Bästa tänkbara scenario är såklart att V är frisk, men med den oturen vi haft under våren har jag inga förväntningar. Jag kollar och kollar men varken ser eller hör någon hälta eller ojämnhet när vi går men det kan ju vara såpass lite att jag inte ser det från sidan när jag går med henne, man vet ju inte. Vad jag dock vet är att jag och veterinären, oavsett hälta eller inte, måste göra en förändring för mitt rumptroll. Hon kommer snart att skada sig ordentligt om hon fortsätter vila och stå stilla som hon gjort nu, för hon står inte stilla varken i boxen eller sjukhagen. Går i cirklar, hoppar runt och skrapar i marken vilket gör att jag inte ser hur någon eventuell skada skulle kunna läka ut ändå så som hon håller på. Jag förstår henne, efter 3 månader instängd är det hennes tur att få komma ut nu! 
 
 
Visa fler inlägg